Negative creep

Hej, främling.

 

Jag känner ett sorts lugn över mig den här morgonen, ett sorts lugn blandat med stress och ångest -- en stark kombination, som tynger en. Och, till skillnad från de andra tusentals gångerna, så vet jag varför. Men det är så himla idiotiskt eftersom jag kunde ha förhindrat det här. Jag kunde ha gjort det i förväg. Fast, som den komplicerade personen jag är, så gjorde jag inte det i alla fall. Det är alltid så.

 

Så, det är måndag idag. Det är nog den mest emotionella dagen man kan uppleva egentligen. Efter en helg så möter man upp med de personer, som man både hatar och älskar, och gör även de saker som man både hatar och älskar. Allt på en gång, liksom, som ett enda stort, oändligt rep som alla klättrar upp för.

 

Det har snöat igen. Inte mycket, men det är där. När jag var liten så älskade jag snön och blev lycklig varje gång det snöade, men känner inte samma sak längre. Det är kul, som en sorts lättnad överväldigar än, men sen så blir det bara irriterande i längden. Det är rätt så mystiskt att något så irriterande kan vara så vackert.

 

Nu ska jag bege mig. Kanske skriver ett till inlägg när jag kommit hem.

 

Vem vet.